bajs
bajz
How long, my eternity?
Ikväll concludar jag min gloriösa blogg och därmed ännu ett kapitel i mitt liv. Jag känner att den inte längre kommer vara... relevant.
Då jag är på måttligt negativt humör as of late så är jag rädd att det blir så ironiskt att den avslutas med ett skamlöst melodramatiskt inlägg. Ironiskt eftersom det var det jag fruktade mest att det skulle komma till...
Det är naivt att förutsätta att förändring är något som sker över ett ögonblick; det är snarare någonting som föds. Just på grund av detta fenomen är jag just nu fruktansvärt frusterad över hur starkt mitt sinne är knutet till den regeln. För att överskugga tankekedjor som vägrar sluta upprepas tänkte jag dedikera mig själv till något som kräver sådan pass tankemässig ensamrätt att det kommer finnas lite plats för annat.
Ja, ni gissade rätt: wc3.
Och nej, att saker inte går som man vill är inget som får livet att upphöra. Tvärtom, det öppnar för new beginnings (säger han överdrivet dramatiskt). Och faktiskt passar det mig bra då jag gillar att ta en sak i taget, om sedan ett intresseområde skulle bli tråkigt, ofördelaktigt eller jag helt enkelt skulle misslyckas med eller som i det här fallet mot min vilja så finner jag det ytterst bekvämt att stänga ut allting som associerats till det då det förlorar just sin relevans.
Som förövrigt blir fallet med den här stackars bloggen. x']
Det här beteendet betyder inte att jag ångrar någonting av vad jag gjort och upplevt. Tvärtom, det är ytterst sällan något sådant händer för mig. I've had a good time, despite the complications and I wouldn't change that even if I knew it would come down to the same thing. Much because Im often glad it came to something. Detta applyar bra även i det här fallet~
Nåväl, jag skulle kunna fortgå med liknande utvärderingar i nära på all oändlighet. Jag tänker bespara eventuella läsare samt mig själv den plågan då jag vet hur mycket jag skulle komma att se ner på mig själv i framtiden. Istället tänkte jag presentera en liten SÅNG som jag tycker är ett mycket bra exempel på den monolog en del av mig för med en annan numera.
Celldweller - The best it's gonna get
Sit down and shut up I don't want to hear a word come out of your mouth
Why won't you listen to me?
You're dreaming - outside life's great but inside you're screaming
It's not how you thought it would be?
(Aimlessly)
Are you hoping for something?
(Patiently)
Waiting for some sign?
(Mindfully)
It's time to jump in or simply get the hell out
(Finally)
I think you better make up your mind
Your perfect world
Has been upset
And this is the best it's gonna get
C'mon, get up shake it off and work your way beyond the fallout
But you still won't listen to me
You're screaming - Bam!
The smack of the truth wakes you from your dreaming
So inconveniently
(Irony)
It sucks that it was all for nothing
(Painfully)
Your plans were redesigned
(Mournfully)
It's a shame you didn't stand for something
(Finally)
Now it's too late to make up your mind
And by the way: Min benhinneinflammation är borta~
Då jag är på måttligt negativt humör as of late så är jag rädd att det blir så ironiskt att den avslutas med ett skamlöst melodramatiskt inlägg. Ironiskt eftersom det var det jag fruktade mest att det skulle komma till...
Det är naivt att förutsätta att förändring är något som sker över ett ögonblick; det är snarare någonting som föds. Just på grund av detta fenomen är jag just nu fruktansvärt frusterad över hur starkt mitt sinne är knutet till den regeln. För att överskugga tankekedjor som vägrar sluta upprepas tänkte jag dedikera mig själv till något som kräver sådan pass tankemässig ensamrätt att det kommer finnas lite plats för annat.
Ja, ni gissade rätt: wc3.
Och nej, att saker inte går som man vill är inget som får livet att upphöra. Tvärtom, det öppnar för new beginnings (säger han överdrivet dramatiskt). Och faktiskt passar det mig bra då jag gillar att ta en sak i taget, om sedan ett intresseområde skulle bli tråkigt, ofördelaktigt eller jag helt enkelt skulle misslyckas med eller som i det här fallet mot min vilja så finner jag det ytterst bekvämt att stänga ut allting som associerats till det då det förlorar just sin relevans.
Som förövrigt blir fallet med den här stackars bloggen. x']
Det här beteendet betyder inte att jag ångrar någonting av vad jag gjort och upplevt. Tvärtom, det är ytterst sällan något sådant händer för mig. I've had a good time, despite the complications and I wouldn't change that even if I knew it would come down to the same thing. Much because Im often glad it came to something. Detta applyar bra även i det här fallet~
Nåväl, jag skulle kunna fortgå med liknande utvärderingar i nära på all oändlighet. Jag tänker bespara eventuella läsare samt mig själv den plågan då jag vet hur mycket jag skulle komma att se ner på mig själv i framtiden. Istället tänkte jag presentera en liten SÅNG som jag tycker är ett mycket bra exempel på den monolog en del av mig för med en annan numera.
Celldweller - The best it's gonna get
Sit down and shut up I don't want to hear a word come out of your mouth
Why won't you listen to me?
You're dreaming - outside life's great but inside you're screaming
It's not how you thought it would be?
(Aimlessly)
Are you hoping for something?
(Patiently)
Waiting for some sign?
(Mindfully)
It's time to jump in or simply get the hell out
(Finally)
I think you better make up your mind
Your perfect world
Has been upset
And this is the best it's gonna get
C'mon, get up shake it off and work your way beyond the fallout
But you still won't listen to me
You're screaming - Bam!
The smack of the truth wakes you from your dreaming
So inconveniently
(Irony)
It sucks that it was all for nothing
(Painfully)
Your plans were redesigned
(Mournfully)
It's a shame you didn't stand for something
(Finally)
Now it's too late to make up your mind
And by the way: Min benhinneinflammation är borta~
