Här kommer vi presenteras med den episka showdownen mellan David och Tim om vem som kunde få fram den mest episka, overpowered, dryga och motbjudande karaktären... (obs! Detta bör inte läsas av barn och andra med små hjärnor!)

David:
Ett kalt fällt, utan vare sig gräs eller träd utan endast färgat av svart sot låg under hans fötter. Runt omkring honom registrerade hans unika sharingan-byakughan öga uppskattningsvis 600 fiender. Alla starka ninjas från de intilliggande byarna. Han visste varför de var här, de hade kommit för honom. De visste vad han var, att han var ondska. Ondskan i sin renaste form. Ett vagt leende nuddade hans bleka men fylliga läppar.
"Då kan vi börja."
Ungefär två sekunder senare fann han sig återigen ståendes på ett kalt fällt, utan vare sig gräs eller träd. Endast befläckat med 600 kroppar. Han log... arrogant.


Tim:
Plötsligt genomljöd luften av ett mystiskt viskande, vinden verkade tillta som ett ylande från en hel vargflock. En man kom gående från skogskanten, hans rödgyllene hår fladdrande trots att vinden nu hade stillat i skräck. Där han steg fram vittrade gräset och kropparna ruttnade som om tiden själv försökte fly från mannens sandalklädda fötter. Hans snövita ögon granskade kallt mannen framför honom. 600 fiender? Så tragiskt att han skulle möta någon så svag denna dag. "Du söker döden min vän" Sade han med ett tonfall som visade på att det sista ordet inte hade sin inneboende mening helt korrekt ditsatt. "Kanske, vill du själv


David:
Bitch-Killer09 vände långsamt men ändå obrytt sin blick som kunde få städer att darra skräck mot den patetiska uppenbarelse som vågade få hans färska kroppar att ruttna omkring honom. Inte för att det hade gjort honom upprörd men för att arrogansen den andra visade störde honom måttligt.
"Hah, jag förstår att du är imponerad över mitt vanliga morgonpass. Såklart har jag ju fler som väntar ju längre dagen lider. Idag kändej ag mig dock lite slö så det tog hela 2 sekunder, jag ber om ursäkt för detta." Han log ett leende så arrogant att människor på andra sidan jorden kände sig illa till mods. Hans ena öga var som sagt en sharingan/byakugan fuse men hans andra var grått som en dimmig morron på en kyrkogård.
"Ska du inte fråga varför mitt ena öga är så grått fast jag bara är 5000 år? ´" Frågade han och flinade lömskt men ändå tillbakahållet medan han skrattade rått och bollade med huvudet på en drake.


Tim:
"Hmpf, tog det dig 5000 år att lära dig de där barntricksen, Du är fortfarande tolv evigheter för ung lilla pojk.." Svarade Dragoneater med så drygt tonfall att luften verkade kletig som sirap. "Ser du inte att draken du bollar med, har jag redan ätit ren på kött och fjäll?" Med de orden höjde han en blek, ärrad hand och snärtade till i luften, genast exploderade femtiotre träd i skogskanten och brann sedan upp för att det gick för fort för att de skulle låta bli att fatta eld. "Nu ska du få se, på riktiga morgonpass!" Genast var han bakom sin fiende och dropkickade mot hans skallbas med en bil virad om foten. Han hade hämtat bilen i en annan dimension innan han anföll, så snabb var han, Dragoneater den fruktade.


David:
Han kastade en arrogant blick på den renätna drakskallen han höll i sin hand. "Visst, jag gillar att bolla med mina kommande offers före detta mat." Flinade han skoningslöst. När mannen som han redan räknat ut hetta Dragoneater sprängde lite skog mörknade hans blick plötsligt.
"Hur vågar du visa prov på sådan svaghet i MIN närvaro utan att genast begå självmord?" Han rynkade på läppen i avsmak. "Så här ska det gå till." Plötsligt blinkade han blixtsnabbt mot skogskanten, ett rofyllt men ändå skräckinjagande leende nuddade hans läppar när all skog på hela jorden förvandldes till benknotor så snabbt att tiden verkade gå baklänges. Han märkte förståss genast när hans naive fiende dök upp med något så fånigt som en Bil bakom hans rygg.
"Haha, en dropkick med fordon, menar du tekniken som JAG uppfann när jag fortfarande visste vad kärlek var? Tillåt mig le av ondska." Plötsligt, innan hans motståndare visste ordet av hade han både lett ondskefullt och dykt upp bakom denna, inte ensam men med en armé av 50001 kloner av sig själv alla beväpnade med kopior av det lutande tornet i pisa som han själv byggt upp under en miljonteldels sekund. "Nu ska du få äta både torn och smärta!"


Tim:
"Ha, kärlek har jag inte ens smakat i något av mina TIDIGARE liv, din lilla fjolla!" Yrkade den rödhårige adekvat på. Genast försvann han i ett moln av fenixfåglar som alla brände upp fyrtio miljoner kloner var, så att Bitchkiller fick minus i kloner och inte kunde frammana några på skitlänge. Med ena handen kokade han lite te, samtidigt som han bitchslapade bitchkiller 205829582+958 gånger i sekunden, tills dennes hud började flagna, då samlade han upp hudflagorna och körde in dem i motståndarens ögon.
"Vill du ha lite hudsalva? haha!" SKrattade han helt glädjeöst eftersom han aldrig hade upplevt gädje heller. I nästa sekund slog han ner i marken så att ett naturligt oljefält uppenbarades och dränkte in hans motståndare.
"Vilken blåsning, va?" Flinade han, satte på sig ett par solglasögon och kastade en ciggarett på oljan. "hastalavista, kärring."



David:
Bitchkiller09 bara log lugnt men ändå kunde man se den fruktansvärda kraften i hans blick.
"Tack för att skinnade mitt skinn, då kunde jag visa mina sanna form. Noshörningshud från helvetet." Skrattade han sarkastiskt och visade sin fruktansvärda form.
"Och tack för att du tog bort mina kloner, jag kände ju att de var överflödiga för att besegra nån som du." Han tog fram ett glas, fläckat av torkat getblod och fyllde den med brinnande olja.
"Och tack för att du satte eld på oljan, jag brukar oftast inte dricka så svaga saker men just idag kände jag mig sugen på nåt milt." Flinade han och tömde glaset som var på ungefär 1000 liter på en sekund. "Nu ska du ta min bästa attack, synd att du inte kommer leva för att se resultatet!" Plötsligt sammlade han all ondska från världen och helvetet i sin ena hand. Hm, inte nog. Tänkte han maktgirig som han var och teleportade sig på en sekund till himmlen och dödade alla där + lät dem återuppstå som zombies av ondska.
"Såja, nästan nog." Skrattade han med så mycket ondska i rösten att alla som hade någon godhet i hjärtat på jorden och alla planeter på tio miljoner ljusårs radie dog i svåra krämpor.
"Dödsstrålen av doom +1!" Vrålade han och skickade iväg en attack så fruktansvärd att den fick surströmming att verka som något för barn.



Tim:
Under ordutbytet stod Dragoneater bara och log utan att egentligen mena något av leendet. Han hatade ju faktiskt allt. Då han såg den andre samla sin attack skrattade han bara bakvänt och höll upp sin egna hand.
"Vad lång tid det tog" Sade han och använde endast sin egna styrka för att ladda upp sin kraft så att marken sprack till damm. Med ett flin samlade han alla drakars själar i sin chakra och avfyrade själv en massiv teknik som fick hela DBZ-casten att häpna av sexuella anledningar.
"Dö nu, din mask!" Med ett väldigt dån krockade teknikerna och genast fattade universums infrastruktur eld av de massiva energistormarna.

Plötsligt ryckte Dragoneater till i skräck, ur mitten på strålarna framträdde en varelse som flinade kallt. Med ett enda slag dödade han båda kämparna och låste in dem i sina scrolls så han kunde använda dem till eget bruk någon dag. Darkassasinwolfsoul-19 flinade bara ilsket när han såg en fiskmås anfalla en påfågel, och breddade sedan flinet när en X-wing åt upp dem båda, han hade ju trots allt summonat den med sin magiska flöjt.. Fan vad svaga alla var. Tänkte han och teleporterade sig till en annan del av universum där han levde i lövgömman, under ett annat namn!!!!...



Trots deras makt så blev båda karaktärerna i slutändan besegrade av den fruktansvärda darkassassinwolfsoul_19, mera känd under kodnamnet "warsimon" eller "ashigaru".

Men en dag kommer dom bryta sig lös ur hans användbara-best-scrolls och hämnas!

En dag...!