Jag efterlämnade en stad i bajs...
Välkomna.
Det är Mig ett nöje att stå för dagens inlägg, ett inlägg som inte bara strider mot alla moral-etikens lagar och regler utan även mot min arme kusin Davids själva skapelse.
Ja, ni gissade rätt. Jag kunde höra den upprymda flämtningen trots era försök att tillbakahålla den när ni insåg Vem som skrev de bevingade, förtrollande orden framför er blick;
Ja, det är jag.
Knut. - Den älskade som själv aldrig känt kärlek
Innan vi börjar att lista de otaliga missöden som min arme kusin till mitt nöje råkat ut för under den senaste tiden (samt några av dem han oundvikligen kommer få lida av i framtiden) så tänkte jag ta tillfället i akt att diskutera en av mina senaste planer med er. En plan av sannerligen infernaliska proportioner.~
Tänk er Persön, den pittoreska lilla, idylliska byn utanför Luleå. Se framför er de orörda ängarna, de söta små trähusen och de fruktansvärda vindkraftverken. Det är ju som hämtat från en mörk saga. Stället fullkomligt BER om förändring. Det ber om att förvridas.
Min vision;
Tänk er KNUTBY. Själva namnet är fullkomligt genialt passande. Uppkallat efter byns obestridliga överhuvud blir det ett utmärkt namn för det samhälle jag ämnar låta träda fram under mitt starka ledarskap. Se framför er ängar där en gång fluffiga får betat, nu fyllda med frätande, giftigt snorgult avfall från otaliga bakelse-fabriker. Se platsen där hus i målat trä stått men nu gett rum för snäva barracker i kallt stål. Se vindkraftverket som skär sönder fåglar och kastar metallskrot och isbitar på små barn... vi låter det stå kvar tills vidare.
Ni behöver inte kommentera hur lysande och onekligen inbjudande detta utopia låter, det är jag redan alltför väl medveten om. Jag uppskattar dock allt stöd jag kan få, även om det i slutändan säkerligen blir min egen ansträngning och inget annat som avgör ödet för den ovetande byn.
Nåväl, låt oss nu tala om annat. Om saker som är allt så mycket mer roande.
Som några av er säkerligen är medvetna om har vår unge vän David uppehålligt sig i den naiva staden Umeå under helgen. I sällskap med tre individer vars namn jag tills vidare inte bemödat mig med att memorera.
Hursomhelst bör dessa tre okända individer dock kommenderas för deras utomordentliga förmåga att plåga min unge och alltför naive kusin. Han har fått genomlida saker så fruktansvärda att även Jag fullkomligt ryser av njutning endast genom att tänka på dem.
De flesta plågorna har uppstått i formen av Magic, ett till synes harmlöst fantasy kortspel som trots sitt blidka utseende hyser fruktansvärd potensial av ren Terror.
David har (för att nämna något) blivit dödat av sin magic-ärkefiende som jag endast känner under namnet Flickan som Levde med Lamor - måhända en värdig motståndare att någon dag själv krossa? Dock fruktar jag att hon, liksom alla andra i denna patetiska värld skulle göra mig alltför besviken.
Han har även blivit förnekad att utdela över 70 skada i en enda omgång genom att en flicka som benämns som Motsatsen till Död spelade en illsinnig spell vid namn Fog som preventar all skada until end of turn i precis det rätta tillfället. Jag applåderar blygsamt dem båda.
Nåväl, det har varit mig ett nöje att berika er med min mörka visdom denna afton. Var snälla och gråt inte alltför mycket då ni inser att vår tid tillsammans temporärt tar slut. Ty jag är, och kommer alltid att vara överallt.
Med er, för alltid.
Se nu till att plåga min ovetande kusin efter bästa förmåga framöver. Varje drygt ord och illsinnade handling mot honom är som en smekning mot min egen svarta själ~
Tills vidare.
/Knut
Dagens episka citat:
"Här har min pappa ätit." - Motsatsen till död
Käre Knut,
Först så måste säga att det plågar mitt inre att vi ännu inte har haft nöjet att träffas. Ni verkar nämligen vara en person helt i min smak.
Sen så måste jag klargöra att jag självfallet kommer göra mitt yttersta för att fortsätta plåga er kusin, ett nöje som jag noterat att vi delar.
Det måste också påpekas att er vision av Knutby visserligen har mycket potential, men vissa detaljer saknade jag. Vart finns ert magnifika palats? Fånganstalter för oliktänkande (för visst låter dödsstraff allt för milt, tycker ni inte?) och en arena där Den Svenska Tigern ska utstå förfärliga prövningar för att ens få lukta på en av de kopiöst delikata lokalproducerade bakverken?
Det är mycket möjligt att ni redan tänkt på detta och helt enkelt hade viktigare saker för er än att skriva om det på er kusins blogg, men jag tyckte att det var ärt att nämna.
Med all min respekt,
Lady Lama
Kära Lady Lama,
Faktum är att vi mest troligt redan Har träffats. Det finns få platser som ännu inte befläckats av min charmerande närvaro och få ansikten som mina hungriga ögon inte skådat.
Och jag är inte förvånad, faktum är att i slutändan är jag näst intill alltid en 'person' - om vi nu ska vara så trångsynta - i Allas smak.
Dock får era idéer mig att betvivla att vi faktiskt mött varandra. Ett intellekt så skarpt, så kreativt och talangfullt som ert måste säkerligen inramas av ett ansikte så skönt att det lyser som solen ut ur den grå massan av medelmåttiga människor i denna värld.
Ett palats, något sådant hade jag faktiskt förutsett som självklart. Höga murar i kall sten målade i blodet av en generation. En tron utskuren ur berget självt, smyckad med hundraelva oskulders käkben. Framför den, i den majestätiska tronsalen ser jag ett offeraltare där varje dag ett spädbarn offras till min ära och nåd.
Dödsstraff är sannerligen alltför skonsamt mot de patetiska, vilseledda själarna som skulle välja att gå emot mig. Men varför inte ett utbrett och skoningslöst slaveri då de under piskan måste bygga upp det imperium de ville motsätta? Ni har onekligen storslagen potensial, min sköna, men ni måste veta att äkta ondska framträder ur ironi och kontraster.
Och så ert förslag om en arena. Jag trodde aldrig jag skulle röras så starkt av en vanlig dödlig, men jag förundrades över er illasinnade kreativitet till den grad att ett leende var nära att nudda mina läppar.
Ni går en strålande framtid till mötes.
Med all min ondska,
Knut
lämnar diskret en offergåva i form av rollspelsförslag, vartefter hon skyndar in i skuggorna igen
Kära Mäster Knut,
jag måste tyvärr meddela att din dröm om ett Knutby kanske ligger lite längre in i framtiden än ni hoppats, då det tyvärr redan finns ett Knutby i Sverige, som dessutom många benämner med ord som "ondskans plats" (tsk, de hädarna).
Kanske måste ni först röja undan detta hinder ur eder väg, eller så får ni komma på något annat namn, kanske Ybtunk (Knutby baklänges, alla vet att ondingar talar baklänges), eller varför inte Knutstad eller Knutby II?
Med all respekt,
er ödmjuke tjänare.
Ps. Jag är ganska säker på att jag lyckades plåga David något igår då jag tvingade honom att AVINSTALLERA och installera om Neverwinternights II med ett enkelt knapptryck.
Kära Underhuggare Amanda,
Du har ingen anledning att frukta, ett liv i underkastelse till min oemotsägliga storhet ligger precis så nära jag önskar. Självklart är jag medveten om den redan existerande plats som kallas Knutby. Det var ju Jag som drog i trådarna och fick de händelser ni säkert hört om att äga rum. När jag skickar sms är det lätt hänt att jag misstas för gud.
Därför, se snarare det gamla Knutby som en sorts testversion av en så mycket mer ondskefullt storslagen vision att komma. Ni kommer inte bli besviken.
Och er uppfattning om att ondska talar baklänges måste jag tyvärr påpeka är ett missförstånd. Jag, den enda sanna ondskan, har aldrig i mitt liv bemödat mig med att säga annat än "sirap" baklänges (det var för övrigt när jag var tvungen att räkna upp namnet på alla städer som låg under min kontroll för att fullkomligt fascinera sinnet på en dödlig med alltför grunda idéer för min smak).
Med all ondska,
er enväldige härskare.
Ps. Jag tyckte att jag kunde känna en underbar våg av frustration från min patetiska tvillingbror just den dagen ni talar om. Säkerligen var det då ert verk och jag kommenderar er å det yttersta. Att världen är full av så många talanger var, att erkänna, bortom min uppfattning.
Jag har fått en vision angående namngivningen av det magnifika imperium som inom en obetydande tidsperiod kommer lyda er minsta vink, o du Onde. Det är inte några stora förändringar utan snarare ytterligare en nyansering som framhäver er absoluta makt och storhet.
Tänk er- Knutsby. Min enkla dödliga kropp skälver inför tanken, medans mitt inre knappt kan vänta på dess storslagenhet.
Er tillgivne,
LL
